Jag tänker på killen (en 5-åring?) som jag såg på stranden för en tid sedan. Har var precis som sina syskon mycket överviktig. Det var inte en svältande familj, men i mina ögon var barnen "svältande". Jag riskerar här att förenkla, moralisera och generalisera - men jag tar risken. På stranden åt de sockermunkar och sockrad saft som mellanmål kl. 10. I mitt stilla sinne hoppades jag att det var någons födelsedag...
När vi vid 12-tiden var klara att gå från strandens lek till lunchen behövde killen igen påfyllning, han åt mera munk och drack mera saft. Det gör illa att se denna vardaglig vanvård. Ingen förälder vill med avsikt vanvårda sitt barn, ändå har vi detta paradoxala beteende bland många föräldrar idag.
Vi kan väl göra listan lång om orsakerna till detta, trötthet, stress, stort utbud av sockerrika mellanmål, lättillgängligheten, sockret och det vita mjölets popularitet bland barn och framför allt OKUNSKAP om mat, råvaror och hälsa.
Många barn hos oss är "svältande" på goda måltidsvanor, en jämn rytm av intag och på kontakten till råvarorna - till äkta vara.
Grönsaker fritt fram!
I mitt arbete med att lansera grönsaksbuffé i skolorna, (Operation skolmat) kunde jag på den offentliga arenan arbeta med att ge ett brett utbud av råvaror till skolelever. Att få barn att äta bra mat (och inte enbart socker och mjöl) handlar om att erbjuda dem upplevelser. Barn är inte rädda för att prova nya grönsaker, de är snarare nyfikna.
Grönsaksbufféer kan man även skapa hemma vid matbordet, där man plockar fram råvaror på ett stort fat och låter barnen fritt smaka av dem, positivt uppmuntrande. Den största framgången har man då man låter barnen själv delta i tillredningen av dem.
Det är en svår, stor kamp mot ohälsa bland våra barn. Det verkar som om det är en svår och stor kamp i vardagen att ge plats åt bra mat och tillgång till upplevelser av råvaror. Varför ger samhället så lite plats åt hemkunskap (huslig ekonomi) och kunskaper i matlagning i skolan? Hemma får nämligen inte alla barn den kunskapen!
Bravo Harriet! Problemet är ju inte heller bara sockermunkar och saft. Det är oerhört svårt att som förälder övertyga barnen om grönsakers förträfflighet när det konstant finns tillgång till annat mer tilltalande (knäckis var dagens knäckande tema hos oss). Hemma finns inte sådant men nu är vi på semester och jag vill inte ta strid med barnen vareviga dag. Tänker att för föräldrar som kanske inte reflekterar över mat i största allmänhet dagligen och inte läst på om (det senaste inom) näringslära så måste detta vara en omöjlig uppgift. Barntjat är väldigt effektivt (från barnens synvinkel), speciellt i längden, tyvärr.
SvaraRaderaFint Harriet. Såg föresten ett engelskt program (som Jamie Oliver sände mig igår) om hur barn har det i engelska familjer och det som slog mig och filmteamet med häpnad var att väldigt många barn, inte visste hur man skulle hantera kniv och gaffel mera eftersom det aldrig behövt använda dem, satt mest vid datorn och åt skräpmat, föräldrarna gav barnen i medeltal 45 minuters uppmärksamhet om dagen och det var då framför tv med den samma skräpmaten, och en allt större del av nya husbyggen saknade helt kök av den anledningen att man sällan eller aldrig åt tillsammans i hemmet... skrämmande utveckling. Jag vet vi inte har kommit till det stadiet här i norden ännu, lyckligtvis, men ända kan man ju undra om inte den samma farhågan är i färd med att blomstra upp även i andra land och även här hos oss. Familjer äter sällan tillsammans mera och den så viktiga gemenskap vid matbordet suddas ut just för att man prioriterar så mycket annat före den förenande familjegemenskapen vid matbordet. Barns Övervikt beror till största delen på det vuxnas måltidsbeteende och matval som kopieras av barnen, sådan förälder sådant barn är ett oslagbart ordspråk som aldrig slår fel. Industrin gör allt för att locka till sig ännu flera konsumenter till snabbmats hyllan och när man i det flesta familjer lever ett så hektiskt och tidsbundet liv är det inte heller svårt att göra ett snabbt val som leder till snabbmat och skräpmat. Jag vill tro, eller jag vet att det bästa verktyget för att råda bot på detta är att införa ännu mera smakskolor och Sapere till barnen och allra helst få det implementerat i skolundervisningen, på så vis får man en massa unga saperister och ungdomar som senare i livet kan göra det rätta och riktiga valen för sig själva och sina barn. Det är barnen som skall forma framtiden och då behöver det också en god vägledning.
SvaraRaderaTack bästa läsare! Aktiverar en allvarsam och viktig fråga här, den är komplex och tydligen har utvecklingen gått alldeles för långt på sina håll. Många känner frustration, som du upplever "patiperra" och Christian. Frågan är ju om vi på enad front på något sätt kunde mobiliera en förändring...För mig känns det som om mer utbildning och inspiration bland personal inom "offentlig verksamhet" är en viktig väg att gå. Bland dagispersonal, pedagoger och kockar kan vi göra mycket. Kanske scenariot är riktigt, att vi i framtiden har barn som lär vuxna hur man äter rätt....?
SvaraRadera